Därför är dokumentär familjefotografering den finaste gåvan till dig själv och dina barn
När jag fick barn började jag såklart fota min dotter redan när hon var bebis. Till en början tyckte jag att det var ganska svårt. En nyfödd bebis går ju inte direkt att sätta nånstans och inte kan man få dom att le på beställning heller. Det blev lite lättare när hon blev några månader och jag minns att jag försökte få till fina närbilder där hon log in i kameran. Jag letade efter fina kläder som hon skulle ha på sig och när hon hade lärt sig sitta själv så minns jag att jag längtade till att sommarblommorna skulle slå ut så att det skulle finnas finare bakgrunder ute.
Jag hoppade till och med på en kurs i fotografering med förhoppningen att lära mig få till dom där perfekta bilderna. Men på kursen fick jag höra “En närbild på ett barn säger inte så mycket, den visar bara hur barnet såg ut just när bilden togs”. Där och då fick jag en sån uppenbarelse och kände “Det är ju helt sant! Den där perfekta bilden som jag har längtat efter, när barnet ler in i kameran – den säger ju egentligen ingenting! Mer än just hur barnet såg ut.”
Så upptäckte jag magin i det dokumentära familjefotot
Där och då började jag min resa mot ett mer dokumentärt fotograferande därför att jag så starkt insåg att det som jag kommer att vilja minnas från min dotters uppväxt är ju inte bara hur hon såg ut. Och det är inte heller den där gången när vi klädde upp oss, satt på en blomsteräng och försökte få alla att le samtidigt. Det är ju allt det där andra! Vad gjorde vi, hur umgicks vi, vilka små egenheter hade hon som gjorde henne unik, hur var jag som mamma, hur var vi som familj. Vilka miner gjorde hon, hur gosade vi, hur busade vi, hur var det att amma. Sånt som är så självklart när man är mitt i det att det nästan inte går att se. Vår unika berättelse. Det kommer ju vara det som jag vill minnas.
Och det var inte bara det jag insåg. Jag insåg också att det som min dotter kommer undra över och fundera på i framtiden är ju exakt samma saker! Hon kommer inte bara undra hur hon såg ut när hon var liten, det syns ju på alla bilder. Hon kommer undra vad vi gjorde, om hon var älskad. Jag är säker på att jag ger henne den största gåvan genom att dokumentera vårt liv precis som det är. För en dag när jag och hennes pappa inte finns längre så kommer hon hitta de här bilderna från hennes barndom i ett fotoalbum och då kommer de inte bara vara värdefulla, de kommer vara helt ovärderliga.
Därför tror jag framtiden är full av äkta familjeberättelser
Min framtidsspaning är att vi kommer att se en ökning av moderskapsfotograferingar och dokumentära familjefotograferingar framöver. Jag tror att världen behöver en motvikt till allt det stylade, det tillfixade och perfekta. Vi kommer inte vilja att vårt familjealbum ser exakt likadant ut som alla andras. Vi kommer vilja ha det äkta och det unika.
Det är just den längtan efter äkthet och berättelser som driver mig som fotograf.